torsdag 14 maj 2009

Recension - Månaden stinkparad (Rigged, S.Darko, The Devilstomb)

  
Spring, fly eller kryp ihop i fosterställning om någon frågar om du vill se någondera av filmerna Rigged(som million dollar baby fast uberskit), S.Darko(onödig och helt ologisk uppföljare till Donny Darko) eller The Devils Tomb(D-films version utav Aliens)

Rigged/fight night är en sjukt dålig drama som handlar om en tjej som väger 43kg , men som genom magi är kapabel att slå ner män som väger fyra gånger så mycket. Man hade kunnat svälja detta om actionscenerna överhuvudtaget hade varit koreograferade på något mästerligt 
sätt för att påvisa att nån form av dynamik över den kvinnliga kämpens kampteknik. Men icke. Det känns tramsigt snarare. Filmen gör även några sjukt krystade försök att förmedla känslor och relationer men effekten blir att man skäms å skådespelarnas vägnar.

S.Darko - Varför Gud, varför? Kunde inte bara Donny Darko få dö med hedern i behåll?. Nej istället raggar man upp tjejen som spelade den helt betydelselösa lillasystern i den första filmen och så skrämmer man ihop ett papperstunnt skitmanus för att krama lite mer ur liket av film nummer ett. S.Darko är fel på ALLA vis. Dåligt spelad och med en story som inte ens gör en antydan om att försöka ha någon logisk vinkling alls. Det flyter förbi konstiga spår med radioaktiva metoriter, muterade datanördar och andra aktiviteter som varken förklaras eller avslutas.
                                     
The Devils Tomb - En film kan vara dålig. Sen kan den vara riktigt dålig. För att komma
längre ner än så, så måste Cuba Gooding JR vara med i den.  Det finns idag ingen sämre levande skådis än Cuba(Keanu Reeves adoptivbror) och han bara fortsätter med expressleveransen neråt genom att dyka upp i allt sämre filmer(shadowboxer förra året trodde jag var den sista utposten av usel, men fel hade jag).
The devils tomb är som manus betraktat EXAKT som aliens återkomsten, fast med oerhört mycket taffligare ingredienser av allt.  Om man tänker att det säkert finns sämre filmer skall man tänka om. Ron Perlman är nämligen också med i denna. När man stoppar honom och Cuba i samma film så uppnår man snudd på antimateria i uselhet som hotar att implodera hela den verklighet som vi känner till.
Undvik!

Jag befattar mig inte ens med att ge separata betyg till dessa fistlar till filmer.

 

måndag 4 maj 2009

Recension - Southland Tales(film)



När jag först av en slump hörde talas om Southland tales så tänkte jag "WTF!?". 
Hur har en film med en sån här blytung ensemble lyckats passera mig? Hur har jag som är SCIFInörd missat en film av denna dignitet och med Richard Kelly(Donnie Darko) som regissör OCH manusförfattare?

Givetvis skaffade jag mig en visning av Southland tales och 145 minuter senare så var jag en erfarenhet rikare.

Southland Tales följer på många sätt Kellys tidigare spår med Donnie Darko. Detta gör den i det faktum att den är filosofisk och vetenskaplig på samma gång och väver in kvantfysik och parallella dimensioner. Storyn är mångfacetterad och kör många berättar spår samtidigt. Jag fann mig nästan ha hjärnkramp efteråt efter att spenderat drygt två timmar med att försöka förstå alla tvära kast och vindlingar i historien. Jag var först inte riktigt säker på vad jag egentligen tyckte. Filmen balanserar liksom på den där tunna gränsen mellan abstrakt dravel(mullholland drive) och knivskarp briljans(the jacket). Faktum är att den vid olika delar av filmen tassar runt på båda dessa sidor.

Men först skådespelet. Fuck vad många skådisar det är som dyker upp i snabb revy genom filmen. Det märks att Kelly har en oerhörd cred i Hollywood(trots att han de senaste åren gjort rätt mycket för att rasera denna med filmsläpp som tex "Domino"). Denna cred har fått sjukt mycket människor att hoppa ombord. Jag gillar Dwayne Johnson("the rock") som den intellektuelle filmstjärnan Boxer Santaros. Jag gillar Christopher Lamberts mystiska vapen försäljare och framförallt så stordiggar jag Justin Timberlake som den ärrade krigsveteranen Pilot Abilene. 

Southland tales är en unik film. Den innehåller lika delar svart humor, briljant science fiction och brutal action. Den är smart och originell. Jag satt klarvaken och såg den som i trans. Min fru somnade däremot efter 15 minuter vilket kanske åter igen är ett testament på vilket kön denna filmen riktade sig emot. 
Är man svag för det där "fjärde dimensionen" dravlet så är detta en åtråvärd upplevelse.
Jag gillade den verkligen med undantag för ett fåtal små scener som kunde tagits bort(dansscenen på slutet var bara pinsam). Sen skulle lite förtydliganden på slutet varit på sin plats. Jag TROR att jag förstod filmen , men jag skulle vilja få ett kvitto på det liksom.

Är man en diehard sci fi fan så är denna filmen ett lagstadgat krav att man ser illa kvickt. Är man däremot en av de där "mainstreamfilmmänniskorna" så har man inte mycket att hämta här. 
NeoMarxist säger: 
"Se den för kollektivet!"



Recension - Fanboys(film)

Fanboys är en kärleksfull ode till en svunnen tid av science fiction och till alla (oss) nördar som förlorat oss i den. Filmen utspelar sig strax innan George Lucas skall ha premiär på StarWars  "The phantom menace". Fanboys handlar om fyra vänner som bestämmer sig för att försöka se filmen innan premiären. Dessvärre bestämmer dom sig för att det enda sättet som dom kan uppnå detta är att köra över hela USA och bryta sig in på the Skywalker ranch.

Filmen är proppad med cameos av varierande storlek från en mängd skådespelare som tidigare figurerat i ett antal science fiction kultklassiker. Det känns genuint roligt att se Dart Maul, kapten Kirk och prinsessan Leia i diverse otippade roller och jag fann mig själv sitta som en uppspelt 10åring igen i nåt nostalgiskt rus emellanåt.
Filmen driver dessutom en hel del med motsättningarna mellan Trekkies och Star Warsfans och de geekvåldsamma uppgörelserna emellan dessa. Seth Rogen gör en rolig roll som en ubernördig Trekkie här som gör ett case av att Star trek är bättre än Star wars eftersom deras ärkeskurk iallafall inte har Astma.

Fanboys appelerar till alla oss som minns 80 och 90 talets klassiker inom sci fi genren med nostalgisk värme. Filmen driver med oss och med hela vår generation på ett kärleksfullt sätt som man inte kan ta miste om. Större delen av handlingen utspelar sig på väg till the Skywalker ranch, så gillar man dessutom roadmovies så är den ett ännu vassare kort.
Jag tror att det finns utrymme för att generalisera här med att säga att detta är en rulle som främst riktar sig till killar(med fet respekt och undantag från vissa nördiga töser). 
Man känner sig glad men också lite sentimental efter att ha suttit igenom 90 minuter av wookies och stormtroopers. 
"To theaters, it will come"