Recension - Låt den rätte komma in(film)

Låt den rätte komma in är ingen dussinfilm. Att kombinera svenskt sjuttiotal(komplett med pottfrisyrer och sockiplast) med vampyrism och skräck, är ett nytt grepp onekligen.  

Den första scenen visar Oskars suddiga reflektion i fönstret när han tittar ut över en snötäckt förort. Därefter finner man sig fängslad i 115 minuter i vad som är ett  relationsdrama med vampyrtema. Den egentliga kärnan av berättelsen är just relationen mellan den mobbade Oskar och tjejen Eli som är vampyr. Ord har svårt att göra historien rättvisa, men det sjuka är att berättelsen genomsyras av en socialrealism som egentligen känns omöjlig att kombinera med vampyrism. Det är inte en vampyrfilm med dramainslag utan detta är ett drama med vampyrinslag.

Att Låte den rätte komma in blivit så uppmärksammad även internationellt är ingen slump(8.2 i betyg på IMDB är inte kattlåda det heller måste påpekas!).

En nostalgisk bonus var att se Ika Nord (från "Ika i rutan") i en av rollerna.

Oskar och Eli är trovärdiga och engagerande som karaktärer och man bryr sig verkligen om vad som händer med dom.  

Jag hörde någon säga "Mycket bra för att vara svensk film!". 

Faktum är att det är en briljant film oavsett nationalitet. Låt den rätte komma in är faktiskt så bra som den blivit hyllad för att vara.  

Recension - Twilight(film)

Som Chuck D en gång sa, "dont believe the hype!".

Jag hade tänkt att i denna bloggen försöka nämna film som vare sig de är dåliga eller inte, har haft något utmärkande. Nån form av drag, en ansats eller motiv som gjort dom avvikande från mallen av genrekompisarna. 

I fallet med twilight så finns där inte direkt nåt sådant incitament. Det är en uppdaterad version av Lost Boys som jag ser det. En kombination av en ungdomsfilm med tonårsbekymmer och utanförskap. Detta korsat med en del vampyrism och en del amerikansk kultur.

Inga skådespelar insatser sticker ut. Inga scener bor kvar i ens tankar efteråt, utan filmen försvinner mest in i samma gråa limbo som skapat den från första början.

Vad som gjort denna filmen så oerhört omskriven har inte så mycket att göra med vad den handlar om. Den har nog bara sannolikt lyckats anlända samtidigt som en subkultur som kretsar kring vampyrer hos tonåringar blivit populär i det stora landet i väst. Man kan se det som en lite naivare form av goth, typ(hur nu det är möjligt).

Nevermind. Gillar man vampyrfilmer så gillar man säkert denna med. Det är inget "fel" på filmen så att säga. Den är varken halt, lytt eller harmynt. Däremot så är den väldigt medioker och det känns som att alla karaktärerna skulle ha behövt blomma ut mycket mer. En halvtimme mer handling kunde varit guld värt. Att det blir en tvåa det sätter jag min högra arm på.