Det får en att börja fundera på ifall PG gyllehammar lyckades förolämpa nån högt uppsatt filmmogul under det fula 80talet.
För till saken hör att även i moderna filmer så envisas man med att enbart visa upp gamla slitna volvos från 80 talet. Gärna dessutom i den där kommunistbruna färgen som varenda svenska kärnfamilj körde runt i för 25 år sedan.
Men vad driver då detta? Det finns ju numera v70, c30 XC90 och andra moderna modeller som skulle ta en mycket mer representativ plats i rutan för att uppdatera hur svensk(nåja) bilindustri upplevs i filmens värld.
Som jag ser det finns det två spår som kan vara anledningen till detta tvångsmässiga uppvisande av gamla veteranbilar.
Motiv A: Man vill styrka Amerikansk bilindustri. Detta gör man genom att visa moderna strömlinjeformade modeller från GM och Chrysler vid sidan om kantiga utlänska bilar. Där är ju den klassiska volvo sossecontainern ett mycket tacksamt mål.
Motiv B: Den klassiska volvon är en ikon som för med sig starka associationer. Genom att låta en specifik personlighetstyp köra volvo så förstärker man karaktärens drag. En bajsbrun volvo kombi används ofta i amerikanska filmer när man skall porträttera en fattig medelklassfamilj med många ungar och där pappan har riklig ansiktsbehåring. Ibland används den även i roadmovies där finniga tonåringar skall ta sina första steg ut i vuxenvärlden.
Jag såg dock Twilight igår som plötsligt introducerade volvo som en cool bil. Kors i taket, så kör filmens manliga huvudroll runt och är macho i en liten volvoC30.
Kanske håller vinden på att vända och kanske, kanske har den sista volvo 240:n inom filmens värld seglat förbi. Man kan hoppas. Die 240 die!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar