Recension - Watchmen(film)

1986 lyckades den gamla LSD-langaren Alan Moore få publicerat sin serie Watchmen. Den var unik för sin tid och satte (tillsammans med Frank Millers "dark knight returns") en helt ny vinkel på serier som avhandlade ämnet superhjältar. Fram tills nu hade det varit enbart kitsch med slagsmål som accentuerats med stora "SPAKOW" och "BLAM" ljudeffekter och en målgrupp bestående av 10-16 åringar.  

Med Watchmen introducerades en mörkare, mer psykologisk och politiskt ironiserande historia. Manuset är en intrikat väv av handlingar som följer ett mord och den våldsamma vägen mot dess upplösning.

Allting utspelar sig i en alternativ version av världen där Nixon fortfarande är president och där USA vann Vietnamkriget.

För att förstå hur betydande Watchmen varit som seriealbum kan nämnas att den är med på The Times top 100 lista över tidernas mest betydelsefulla böcker(ja böcker inte album märk väl).

Hur var då filmen?

Watchmen är en skapelse av Zach Snyder(300 bla) som klockar in på imponerande 2 timmar och 40 minuter (vilket kan intygas är en plåga om man druckit en latte för mycket innan man sätter sig i bion). Alla scener är vackert komponerade och känns som konst. Den andas redan från första rutan en aura av storslagenhet. Watchmen är verkligen en episk film. De första 90 minuterna skulle jag nog beskriva som närapå hypnotiska. Det är så tät handling och bedövande brutal action så att man bokstavligt pressas ner i biostolen. De flesta skådisar är nästan helt okända vilket varken är last eller fördel här. Värt att nämna är Rorschack som driver handlingen framåt i filmen som sociopatisk antihjälte med skön punkattityd.

Sekvenserna som innehåller action är mästerligt filmade för att dölja skådisars totala brist på närstridsträning. Att det lyckas genomföras på ett trovärdigt sätt är en stående eloge till kamerateknik och klippning. Hade hela filmen varit lika imponerande som de första 90 minuterna så hade detta varit en solklar nia hos mig. Dessvärre är inte så fallet. Faktum är att serien i mitt tycke led lite av samma problem. Det känns som att manuset vattnas ut efter halvtid . Den börjar innehålla för mycket kvasifilosofiska diskussioner och för mycket klyschiga upppgörelser. I tredje halvlek dyker den ännu mer och lämnar kvar en otillfredställd känsla i mig. 

Alan Moores serie var gospel, men filmen reduceras till att bara vara ytterligare en bra film i mängden. Jag känner mig nog lite tom faktiskt. Som att jag  blivit snuvad på en historia som jag väntat halva mitt vuxna liv på att få se på vita duken.

Förutsättningar?

Tänk på att ovanstående kommer från en kille som A: Älskar sci fi B: Dyrkar Alan Moore och C: diggar hela superhjältegenrern. 

Oavsett om den blev "bra" istället för "fulländad" så är watchmen en mycket kompetent och spännande actionfilm med ett antal unika beståndsdelar.

"You think I am locked in here with you. But it is you that are locked in here with me"