Tankar - Arty farty mystery filmer

1996 - Det brittiska bandet Babylon Zoo släpper sin första och sista hit "Spaceman".

1997 - Jag besöker Norrköping. Där  träffar jag en man som heter Krister. När jag försöker bryta isen genom att fråga honom vilken musik han gillar så säger han "Jag lyssnar inte på musik"

1999 - I ett tillstånd av förrvirring så är jag under flera dagar osäker på vad som är vänster och höger. 

Vad är den röda tråden med ovanstående tre händelser? Jag har fan inte en aning. Det hindrar inte mig från att skriva om det i en blogg som får folk att rynka pannan(ungefär som du gör just nu)

Hade däremot David Lynch valt att göra en film om det så hade han sannolikt blivit hyllad av kritikerna för sin "underfundiga samhällskritik", sin "melankoliska vardagssurrealism" eller fått något annat klyschigt omdöme.

Det finns massor med filmer som vräker ut scener som är bizarra och färgstarka var för sig. Det kan vara allt från att visa en vit noshörning(wild palms) i en pool, till att kasta in tecknade inslag på flera minuter med guldfiskar i en vanlig spelfilm. Hela tv-serien Twin Peaks formligen badade i märkliga scener med märkliga människor som sa märkliga saker i märkliga miljöer. Och fick man nånsin en förklaring till alla dessa surrealistiska inslag? Nej, för serien lades ju  (turligt nog för David Lynch)ner innan man fick förklaringen. Nu har "Lost" gjort PRECIS samma sak. Dom har snärjt in tittarna i ett allt mer LSDtrippigt nät av övernaturliga händelser. 

Jag kan redan nu förutspå en sak med den serien.

1. Serien kommer att läggas ner utan att man som tittare får en förklaring till alla dessa underliga händelser (svarta molnet, Lockes personlighetsförändringar, varför folk ser döda släktingar osv)

2. Manusförfattarna har själva inte den blekaste idé om hur det skall sluta. Det var ju bara tänkt som en kortare tvserie från början och så har det snurrat på allt mer och för varje säsong så har dom tvingats skriva in allt vildare vändningar i historien för att behålla tittare.

Dom är inte ensamma. Det känns som att i princip alla Stephen kings filmer bygger på samma idé dvs att man kastar ut isolerade händelser som var för sig är intressanta/skrämmande/häftiga men som man senare inte kan fästa till filmens handling som en röd tråd (se "rose red" så förstår ni vad jag menar).

Det finns ett fåtal undantag. Briljanta manus som förvillar, fångar uppmärksamhet, intellekt och som sedan på slutet på ett mästerligt vis knyter ihop alltihopa till ett suveränt crescendo.

Här är några exempel på filmer där dom på ett genialiskt vis rundar av historien.

-Old boy

-Jacobs Ladder

-The machinist 

-Donnie Darko 

-jacket

-Vanilla Sky

-Life before her eyes

Faktum är att det mest storslagna är just att klara av att skapa en historia som drar iväg och först verkar så ologisk, förvirrande och bizarr. För att sedan fösa ihop allt och under en avgörande scen förklara hur alltihopa ligger till för tittaren.

Den typen av manus får all min respekt gånger 10.