Strange days är en av 90talets fräschare science fiction historier.
Kanske ligger den fräschören delvis i att den är regisserad av en kvinna(Kathryn Bigelow) vilket inte är ett överflöd i genren.
Den lyckas involvera intressanta karaktärer och bygga en egensinnig intrig i en dystopisk framtid(eller snarare vad som var en framtid då filmen producerades 1995 eftersom den porträtterar millenieskiftet 2000).
Lenny(Ralph Fiennes) är en bondfångande streetsmart skojare. Han handlar i digitaliserade minnen. På svarta marknaden är dessa minnen hårdvaluta och en port till spänning för uttråkade kontorsråttor som får uppleva andras adrenalinruscher.
Han involveras tidigt i en mordhistoria med förgreningar inom polisväsendet och musikindustrin. Historien är producerad av James Cameron och bär en del spår av hans inflytande. Ett antal roller besätts av karismatiska skådespelare(Jeff Wincott, Tom Sizemore, Vincent Dónofrio, Juliette Lewis m fl). Värt att nämna i en helt egen mening är Angela Basett som gör en parafras på Sarah Connor i en roll som den muskulösa och coola Mace. Det är också en rätt udda (men välkommen) maktbalans mot schablonen att det är hon som är den macho i relationen mellan Mace och Lenny.
Strange days håller ett hyfsat tempo med en del långsamma passager, dock utan att bli ointressant eller tråkig. Actiondelarna är korta men funktionella. Filmen är drygt två timmar lång vilket är en rättvis speltid för en rulle av denna dignitet.
Juliette Lewis är mest en störig pundare i vanlig ordning, men det är ju lite av den paradroll som hon haft sedan tidigt 90 tal och man kan ju istället vara tacksam för att inte Keanu Reeves är med.
Ligger science fiction en varmt om hjärtat så är Strange Days en obligatorisk upplevelse. Gillar man bara action och en bra historia så är den fortfarande ett attraktivt val.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar