lördag 7 mars 2009

Recension - Napoleon Dynamite(Film)

Fler människor än vad som borde vara rimligt har INTE ännu sett Napoleon Dynamite.
Faktum är att man numera diskuterat att införa en ny parameter på Maslows behovstrappa där det under "självförverkligande" skall finnas en checkbox för "har sett Napoleon Dynamite Ja/nej" 

Som komedi och film betraktat så är Napoleon Dynamite ett unikum. Den typ av subtil karaktärsironisk humor som filmen genomsyras av har iallafall inte jag hittat i någon annan film. Persongalleriet består av en uppsjö med beige karaktärer med sociala problem. Vi har morbrodern som är mentalt fast i sin tonårsperiod då han kunde "throw a fotball a quarter of a mile" och vi har den läspande storebrodern som är tre äpplen hög och spenderar sina dagar med att chatta med tjejer på internet och med att träna för att bli en "cage fighter" och ställa upp i UFC. 

Napoleon är filmens protagonist och suveränt framförd av Jon Heder(som även är med i Blades of Glory). Att filmen är inspelad på ett mormon gymnasium i Idaho är stor humor bara det.
Napoleons bäste vän Pedro är en apatisk följeslagare som lätt blir filmens mest bestående intryck med sina monotona oneliners("its a sledgehammer")

Se den med ett öppet sinne kring hur humorn skall levereras till er. Det är ingen burkskrattsfilm eller en ny Zoolander. Man får själv lista ut när det är roligt. 
Det är taffligt, lite tragiskt och defintivt bedårande emellanåt.
Tagline: "hes out to prove he has got nothing to prove".
Napoleon Dynamite är en unik komedi som alla borde ge en chans. 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar