Det märks att Guy Ritchie vill tillbaka i rampljuset. Det märks att han vill axla sin fallna mantel återigen som the great white hype of London.
Efter genombrottet med Lock, Stock och Snatch så har det bara dalat för honom. Den absoluta lågvattenmarkören var utan inbördes konkurrens "Swept away" med förra hustrun i huvudrollen(som fått det otroligt låga betyget 3.5 på IMDB).
Nu är han tillbaka som nyskild och vi får se om det var sant att Madonna(som i själva verket är en Succubus) sög i sig all hans talang under deras äktenskap.
Mr Ritchie vill tillbaka till sina rötter som regissör. Men framförallt så vill han återinstifta den där brittiska gangstergenre filmen som varit i ide under några år.
RockNRolla har samma dynamiska bildtempo som lock stock/snatch. Alla som medverkar introduceras som ubercoola superstjärnor med hjälp av smart klippning, ett kickass soundtrack och slowmotion panoreringar med perspektivförskjutningar.
Dialogen är rapp och fyndig, men känns ibland bara som en hög med komiska poänger som staplas på varandra.
Det är samma morbida humor invävd i historien som tidigare varit Ritchies signum. Gerard Butler gör en cool (men emotionellt oengagerande)karaktär som filmens antihjälte two one.
Saken är den att på många plan så är den verkligen en lock stock, men det som den faller på i slutänden är en avsaknad av själ. Det finns inget direkt engagerande i denna filmen utan den generar kanske på sin höjd en axelryckning. Att Ludacris är med känns mest som ett matt försök att inkludera ytterligare en målgrupp till filmens presumptiva åskådarlista.
Inget nytt under solen och mr Ritchie får nog fila på sin stora comeback ett tag till.
I övrigt är det en helt okey actionfilm för kvällar då man inte känner för Norénska relationsdraman, utan där slutstycken till automatvapen som dansar i slowmotion är mer i linje med vad man söker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar