En nunna beslutar sig för att tycka riktigt illa om en präst.
Hur jävla stimulerande låter det som manus till en film?
Nja något svalt utan tvekan.
Märkligt nog funkar det väldigt bra. Meryl Streep bevisar ännu en gång varför hon är Hollywoods heliga ko och obligatorisk att nominera när det vankas Oscar.
Philip Seymor Hoffman har även han en stark närvaro i denna uppgörelse mellan två individer inom kyrkväsendet.
Om Doubt kan man säga att man tveklöst blir berörd och att den väcker reaktioner hos vem som helst som är utrustad med en normal uppsättning känslor.
Som ni kanske förstår så innehåller inte denna filmen direkt några flygsekvenser med apachehelikoptrar eller några katanadueller på snötäckta bergstoppar. Däremot så har den en väldig skärpa som film betraktat i spelet mellan det fåtal karaktärer som figurerar i filmen.
Det framgår att detta är en filmatisering av en teateruppsättning i filmens framtoning.
Det är ingen lättsmält historia utan det är en bestående upplevelse som inte lämnar ens tankar förrän långt efter eftertexterna rullat färdigt.
En blygsam speltid på 104 minuter är långt under vad denna typ av film brukar kräva, men fullt tillräckligt för att runda av utan att det känns påtvingat.
Meryl Streep bär utan konkurrens filmens starkaste karaktärstolkning och det är inte svårt att se varför hon var nominerad för bästa kvinnliga huvudroll i år (igen). Att hon ser ut exakt som min gamla engelskalärare låter jag passera utan anmärkning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar